Tankarna vandrar på nya stigar – ur dimmornas ljus, genom morgontystnaden, bort mot nya gläntors öppnande skir – där vinden låter gräset smekas till sin
enkla rörelse.
Röda stugan står vid sitt öde, under bokarnas skuggor. Korparna ropar sina ekon ur förgången tid, och ekarna står ännu knotiga i sina drömmar, med sekler av årsringar gömda i sina minnen. Stegen går genom sommar och genom höst – genom ett regnljus – på stigarna bort … … och ännu sjunger rödhaken gryningens sång …